kanin

Svenska

Substantiv

Böjningar av kanin	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kanin	kaninen	kaniner	kaninerna
Genitiv	kanins	kaninens	kaniners	kaninernas

Kanin(Oryctolagus cuniculus)

kanin

1. en art (Oryctolagus cuniculus) inom däggdjursfamiljen harar (Leporidae); individ av arten kanin

   Synonymer: europeisk kanin, vildkanin

2. (däggdjur) individ av ett flertal olika arter inom däggdjursfamiljen harar (Leporidae)

   Hyponymer: tamkanin

   Hyperonymer: hardjur

3. (militärslang) volontär

Sammansättningar: angorakanin, försökskanin, hermelinkanin, kaninavel, kaninbur, kaninhoppning, kaninhåla, kaninmössa, kaninpäls, kaninras, kaninunge, kaninuppfödare, köttkanin, rexkanin, tamkanin, vildkanin

Etymologi

Av medellågtyska kanīn, av fornfranska connin, av latinska cunīculus, "kanin", av klassiska grekiskans κύνικλος (kýniklos); troligen av iberiskt ursprung - jämför untxi ("kanin") på baskiska och conchair ("vinthund") på mesoarabiska. Den ursprungliga termen "håla" övergick till "kanin" eller vice versa.

Översättningar

1. + 2. däggdjur

• azerbajdzjanska: dovşan ^(az)
• baskiska: untxi ^(eu)
• bosniska: kunić, zec
• danska: kanin ^(da)
• engelska: coney ^(en), rabbit ^(en)
• esperanto: kuniklo
• finska: kani ^(fi), kaniini ^(fi)
• franska: lapin ^(fr) m
• färöiska: kanin
• georgiska: კურდღელი ^(ka)
• grönländska: kaniina
• indonesiska: kelinci ^(id)
• iriska: coinín ^(ga)
• isländska: kanína ^(is) f
• italienska: coniglio ^(it) m
• japanska: 兎 ^(ja) (うさぎ ^(ja), usagi)
• lakota: maštíŋča
• latin: cuniculus ^(la) m
• lulesamiska: kanijnna
• meänkieli: kanini
• nederländska: konijn ^(nl) n
• nordsamiska: kaniidna
• polska: królik ^(pl) m
• portugisiska: coelho ^(pt)
• ryska: кролик ^(ru) m
• spanska: conejo ^(es) m
• svensk romani: skräjdo u
• sydsamiska: kaanine
• thai: กระต่าย ^(th) (kratàai)
• tibetanska: ཡོས (yos)
• turkiska: ada tavşanı ^(tr)
• tyska: Kaninchen ^(de) n
• ungerska: nyúl ^(hu)

Färöiska

Substantiv

kanin

1. kanin